Publicerad Lämna en kommentar

Vaddå MH?

Totoro har varit på MH (Mentalbeskrivning Hund), eller som han såg på saken: bästa partyt NÅGONSIN! MH är en serie standardiserade situationer där en mentalbeskrivare ska observera hundens reaktioner och fylla i ett formulär som blir själva beskrivningen.

Det finns även något som heter BPH, det är en nyare typ av beskrivning framtagen för andra raser än bruksraserna. Personligen föredrar jag MH men min ras är inte formellt en bruksras så jag lär göra ett BPH också i framtiden (för att han ska vara en del av sin ras statistik).

Vad?

Ett MH följer alltid samma mönster, det är en del av poängen. Utrustningen på platsen, hur figuranterna rör sig, vad testledarna säger, allt ska i så stor utsträckning som möjligt vara likadant överallt. För att kunna jämföra hundar med varandra behöver situationerna de upplever vara så lika som möjligt.

Jag hade turen att ha vänner med mig och förutom stöd och sällskap fick jag även film! Jag tänkte att jag delar med mig av den här och går igenom vad det är som händer.

Kontakt

Vi börjar med att gå ett varv runt publiken och sedan gå fram och hälsa på testledaren.

Jag tar honom på höger sida inte för att jag är rädd att han ska göra något med publiken utan för att jag är lite nervös och faller in i lite allmänna tröstbeteenden… 😅

Därefter tar hon Totoro och går iväg en liten bit, en liten minipromenad tillsammans utan matte…

Visst, vi kan väl gå en sväng om du vill…

Och till sist känner hon igenom honom, inklusive en tandvisning.

Totoro tycker inte att det är vare sig kul eller läskigt, mest onödigt – kan vi inte göra något roligare!?

I protokollet ser ni Totoros resultat i grönt:

Det är alltså inte frågan om att vi vill ha “maxpoäng”, femmorna i den här delen beskriver överdrivna reaktioner – beteenden som kan tyda på viss social osäkerhet. Protokollet beskriver en hund som accepterar att en total främling tar kontakt med honom, själv bjuder på sociala kontaktbeteenden, men inte är jätteintresserad heller.

Det finns inga egentliga rätt eller fel i ett MH (om vi inte måste bryta), beskrivningen i sig ska vara neutral. Det är upp till den som sedan läser protokollet att avgöra vad som är bra eller dåligt. För mig är det här ett perfekt resultat, Totoro accepterar situationen men kan lika gärna göra något annat. Han är trygg och positiv, precis som han verkar vara i vardagen.

Lek 1

Sedan ska vi se om hunden vill leka med den här underliga, kidnappande och tafsande främlingen. Leken följer även den en väldigt exakt mall, jag och testledaren ska röra oss si och så, leksaken ska vara… En vad-det-nu-är-för-något.

Hur testledaren leker med Totoro är alltså även det standardiserat, hur hon drar i leksaken, åt vilket håll och när, och inte minst de passiva perioderna. Ni såg dem va? Där hon slutar leka för att se vad hunden gör. Inte? Nej, för när en corso drar i något du håller i, då står du inte stilla…

Totoro gillar att leka, men leksaken smakade visst av många andra, spännande hundar…

Protokollet beskriver en hund som är engagerad i leken, mycket gärna leker även med den främmande personen, men är lite tveksam till själva leksaken. Det var en överraskning för mig, jag trodde vi skulle få femmor – på gott och ont – rakt igenom här. Men hans nos sa stopp! Undersök! Vilket tydligen trumfade leklusten. Intressant tycker jag…

Ordningen saker händer är inte slumpmässigt upplagd. Lek med den här leksaken kommer att återkomma senare i provet, efter det hänt flera läskiga saker, för att se om leklusten finns kvar när hunden kanske är både trött och skärrad.

Jakt

Nästa del brukar kallas lilla jakten eller lilla bytet, det är en lurvig trasa som dras med en lina uppspänd i sicksack mellan trissor, så det ser ut som att något litet djur springer iväg. Vi gör samma sak två gånger på raken.

Igen måste Totoro kolla av vem som bitit i leksaken innan honom…

I vårt fall blev inte första och andra jakten identiska eftersom jag tappar honom när han försöker tjuvstarta, så han får jaga trasan medan den går genom trissorna. Det är inte meningen, tanken är att starterna ska ske i exakt samma ögonblick båda gångerna.

Båda jakterna sammanställs till ett resultat i protokollet.

Springer förbi bytet är lite av min mardröm, MHt gick mitt i ett populärt strövområde så där är en massa annat att kuta runt och ha roligt med…

I protokollet ser vi en hund som triggas att jaga något okänt som rör sig snabbt, och som tar “bytet” med sig. Totoro har redan visat här hemma att han har stark jaktdrift om det springer upp en hare på promenaden så även detta är helt i linje med vad jag väntat mig. Om det hade varit ett djur är jag dock inte så säker på att han faktiskt skulle gripa det – tack och lov.

Aktivitet

Det här var en av de delar där jag verkligen var förberedd på att det skulle bli jobbigt – för mig. Totoro är inte bra på att ta det lugnt, och det är precis det som ska beskrivas. Vad gör hunden när inget händer under tre minuter? Min misstanke var att han skulle försöka leka igång mig och bli frustrerad när jag inte svarade.

Filmen är uppsnabbad x5

Istället roade han sig en stund med att titta på andra hundar som lekte en bit bort. Efter ett tag försökte han komma loss, men han var ändå lugnare än väntat. Kanske var det skönt med en liten paus efter all action?

Lägg märke till att aktivitet och oro bedöms som samma punkt här, tolkningar av orsaken är alltså inte med i bedömningen.

Det som allmänt brukar ses som bäst här är en tvåa. En tvåa är en hund som när inget händer tar det lugnt, men är beredd på att köra igång igen. Jag hade väntat mig en femma, att Totoro skulle protestera mot att ha tråkigt nästan redan från början. Det är en av de saker jag gillar med MH, jag får en liten reality check som ger mig möjlighet att upptäcka mina förutfattade meningar! Ja, Totoro är en rastlös kille som för det mesta vill hitta på något kul. Men det betyder inte att han aldrig vill ta det (lite) lugnt.

Avståndslek

I avståndsleken går en figurant förbi en bit bort och beter sig underligt. Sedan visar hen att det är en människa – med en leksak – och försvinner utom synhåll. Hunden släpps, och så ser vi vad han väljer att göra… Jag hörde mig för innan om vår figurant var van vid stora hundar, och hoppades på böjda knän och viss tålighet för blåmärken. 😬

Det här är det första momentet där man avsiktligt utsätter hunden för något som kan vara skrämmande, men långt ifrån det sista.

På ett MH får publiken vackert stå där den blir anvisad, kameravinklar schmameravinklar…

Totoro tycker det hela är superkul, men är inte så inne på att leka med leksak. Eller så kanske figuranten är en leksak? Förmodligen, i Totoros värld. Protokollet beskriver en hund som är intresserad men ganska chill. Han leker om figuranten vill men är kanske inte så väldigt engagerad.

Jag är inte helt enig med 5c, jag uppfattade det snarare som en fyra än en tvåa (fördröjd, eftersom han gick fel bland buskarna först), men beskrivaren stod i en bättre vinkel så det är fullt möjligt att figgen hann börja röra sig innan han hann fram…

Protokollet och filmen visar kanske inte exakt detsamma här? Totoro var jätteglad och har nog sällan haft så roligt, att han inte lekte så mycket har nog mest att göra med att han lämnat leksaken och inte hade tid att leta reda på den igen – det fanns ju så himla mycket kul att göra så det blev svårt att välja. Men ja, han var lugnare än jag väntat mig. Framförallt i första delen där han snällt stod och tittade. Jag trodde han skulle skälla på mysko skuttandet, och kanske även tveka lite på om han skulle våga leta reda på henne. Men nejdå, så fort jag släppte honom så var det paaaaaaaarty!

Det som inte syns

Finns det inte en ruta i protokollet så har det inte hänt. Och det som händer mellan momenten finns inte. Vad som hände efter Totoro sprungit förbi mig i filmen ovan var att han tacklade beskrivaren som fick sig en oförberedd luftfärd… Totoro var bara väldigt glad och ville dela med sig av glädjen, men han är ju som en skenande pansarvagn! Tack och lov blev ingen allvarligt skadad (gissningsvis blåmärken), men det hade såklart kunnat gå riktigt illa.

Det kan hända saker när vi släpper hundarna lösa och avsiktligt jagar upp dem…

Aaaaaah!

… är hur jag skulle reagera på det här momentet. Det går ut på att vi går på “promenad” en liten bit, tills en figurant rycker upp en overall mitt framför hunden så det ser ut nästan som att någon kastar sig fram. När hunden hämtat sig från det så går vi vidare på vår fejkpromenad och passerar overallen fram och tillbaka två gånger. Vad gör hunden om någon plötsligt dyker upp? Hur snabbt kommer den över förskräckelsen? Lugnar den sig när inget nytt händer?

VAFAN!?!

Totoro reagerade i princip exemplariskt. En del vill kanske se en mindre rädsloreaktion, men jag vill ha starka reaktioner. Att han avståndsreglerar (skyggar åt sidan) och först därefter funderar tycker jag är bra. Om någon kastar sig fram ur en buske? Backa!

Sedan går han självmant fram och kollar om det var något att vara rädd för… Nähä? OK då, klar. Han är obekymrad från och med han insett att det bara var en tygbit och släpper det helt. Att vi går förbi den om och om igen är bara ett väldigt konstigt sätt att promenera. Han funderar inte på om den tänker skrämmas igen eller kanske är farlig från andra hållet, den är helt avfärdad.

Totoro är en trygg kille. Jag var inte helt säker på att det skulle visa sig på MHt dock, eftersom han haft lite spökerier för sig veckorna innan det begav sig. Till exempel var det en säck löv i grannens trädgård som tydligen var ett farligt odjur! Så blir det ibland medan hunden utvecklas. Här får han dock undersöka – hade overallen flugit upp bakom grannens staket hade resultatet kanske sett annorlunda ut just då…

Skrammel

Vi är nu helt och hållet inne på rädslor, här är det dags för ljud. Ännu en konstig “promenad”, den här gången förbi kedjor och kastrullock som släpas över korrugerad plåt för att skramla. Skramlet händer precis när vi är jämsides med det, jag ska stanna upp och vända mig mot rännan och släppa kopplet.

Protokollet visar en jättetrygg hund som inte är ett dugg bekymrad över ljud. Han går fram och kollar första gången vi går förbi efter det skramlat. Det ser ut som att han säger “hallå, ska du göra nåt eller!?” och när inget händer släpper han det. Jag tror han var mest bekymrad över att matte börjat gå så jäkla knäppa promenader! Fram och tillbaka, fram och tillbaka – vi har ju redan varit här.

Det spöööööökar!

Spökmomentet innebär att två figuranter är utklädda till… Tja, spöken. De har vita heltäckande skynken som döljer kroppen (inklusive händer och fötter) och en huva över huvudet. Huvan är gjord så den överdriver huvudets storlek, och har stora svarta ögon och ett svart streck som mun. Testledaren dirigerar spökena gradvis närmare, ett i taget, tills de kommit ganska nära och då stannar och vänder sig om. Vad gör hunden om “spöken” dyker upp? Om de bara kommer närmare och närmare, vad han än säger om det? Vad gör den när hotet minskar/upphör? När det visar sig att det var människor, vad säger han då?

Kameravinklar igen, publiken stod så till att spökena inte kan synas i bild samtidigt som hunden. Och hunden är ju det viktiga.

Totoro tyckte inte om dem! Han säger åt dem att de kan vackert hålla sig borta, tack, och när de inte lyssnar söker han stöd närmare mig. Han fortsätter svära åt dem men känner efter så matte är med. Jag var överraskad över att han behövde hjälp att gå fram, men spöken är läskiga! Jag håller med honom där…

(Efter momentets slut fick beskrivaren ännu en luftfärd. Jag förstår inte riktigt uttrycket “skämmas som en hund”, Totoro skämdes då inte. Jag däremot!)

Protokollet fortsätter visa en hund som är nyfiken, behärskad och trygg. Spökena ska vara skrämmande, det är ok att bli rädd. Totoro blev rädd, sökte stöd hos mig, men fortsatte engagera sig och försöka ta kontroll över situationen. Han behövde hjälp att våga gå fram och undersöka men fixade resten själv – det var ju en kompis! Haha, vad kul! De andra såg nog inte, jag måste springa och berätta för dem!

Skott

Det sista som händer är ett moment med skott och lek. En dold skytt skjuter två skott, först under lek och sedan under passivitet. Leken och leksaken är samma som vi började med, till och med platsen är densamma. Efter allt som har hänt nu, har hundens leklust blivit påverkad? (Om hunden inte kan eller vill leka ska föraren springa fram och tillbaka med den istället. Jag är tacksam att jag har en trygg och lekglad hund.) Skotten ligger sist, då hunden kommer att vara som mest belastad av alla de föregående momenten.

Hunden ska inte bli extra överraskad av skott som kommer bakifrån, därför blir jag tillsagd att vända honom åt rätt håll.

Totoro reagerar starkt på skotten, men är inte bekymrad. Han vill kolla vad det är – kom så går vi matte! Nähä, stanna här ja… Han avbryter sig mitt i leken men leker gärna vidare när jag bjuder in honom.

Totoro leker lika glatt som första gången, och nu behöver han ju dessutom inte nosa av leksaken. Det som har hänt i de tidigare momenten har han lagt bakom sig, visst blev han rädd några gånger men han är inte rädd nu. Det är ett riktigt bra resultat!

När Tororo blir äldre kommer han att visa större allvar och förmodligen skärpa. Det kommer att krävas mer för att få honom att backa, och han kommer att lägga större tyngd bakom sina hot. Men i grunden är det här den han är, en nyfiken och trygg hund som reagerar men med förnuft.

Varför?

Vad ska det här vara bra för!? Hålla på och skrämma hundar… Mentalbeskrivningen är i första hand ett avelsverktyg. Uppfödare kan se vilka egenskaper som finns hos individer och släkter och får tex möjlighet att undvika att föra ljudrädsla vidare. Hundarna belastas ganska hårt under provets gång för att även små reaktioner ska bli tydliga.

Samhället är inte precis enkelt för våra hundar att leva i, det händer väldigt mycket som de inte har kontroll över. Att de har ganska lätt att släppa saker och inte reagerar med alltför mycket aggressivitet är viktigt, för deras säkerhet såväl som vår. MH togs fram för att forska bland annat på ärftlighet av mentala egenskaper, det har visat sig att det inte fungerar exakt som man tänkte sig när provet togs fram men där finns absolut ett värde i det. Framförallt rädslodelen ger viktig information om ärftliga egenskaper.

För mig

För mig är det viktigt att bidra till statistiken, och att dra mitt strå till stacken för att hjälpa aveln. Jag vill ju dels att alla valpar som föds ska ha goda förutsättningar till ett bra liv och dels att jag själv kan hitta en sund valp när jag vill ha en. En rädd hund får ett onödigt hårt liv, och det är jobbigt även för familjen.

Men jag vill också ha informationen från MHt om just min individ. Den stora kraften i MH är datamängden, många individer som tillsammans ger mycket information. Individen är egentligen bara en ögonblicksbild från just den dagen, det är inte alltid den matchar exakt hur hunden “är”. Det är väldigt viktigt att komma ihåg att den hund man åker dit med är samma man har med sig hem. Bara för att jag får något oväntat resultat betyder det inte att min hund förändrats.

Däremot är det bra att få sina övertygelser ifrågasatta ibland! Att få chansen att se sin hund med nya ögon, det är faktiskt värdefullt.

Säkerhet

Är det helt riskfritt att gå ett MH med sin hund? Näppeligen. Som alltid när vi har att göra med levande varelser finns inga egentliga garantier. Min förra hund gick aldrig något MH, det hade varit farligt för både honom, andra inblandade och kanske även omgivningen i stort. Det finns ingen anledning att gå in i en sådan situation bara för att man “ska”. Jag tycker absolut att även hundar med svagheter ska synas i statistiken (annars är det inte mycket till statistik) men inte på bekostnad av säkerheten.

Min förra hund hade, är jag övertygad om, bitit figuranterna allvarligt. Och hade han inte gjort det hade han fått en massa nya erfarenheter av att främmande människor är hemska, vilket han inte behövde. Han hade mått dåligt, jag hade mått dåligt, människor hade kanske blivit skadade. Det är inget MH värt.

När jag lassade in Totoro i bilen gjorde jag det med vetskapen om att han skulle komma att bli rädd. Kanske skulle han bli jätterädd. I värsta fall kanske den stegrande belastningen skulle ta fram en skotträdsla i sista momentet? Och de stackars figgarna, tänk om Totoro mejade ner någon…

Beskrivarens ansvar

Provet är upplagt så att en hund som vägrar inte ska tvingas. Om Totoro tex hade spjärnat emot i första delen, när testledaren tog kopplet och gick iväg med honom, då hade det momentet varit slut där. Hade han skyggat undan för hennes händer och visat undvikande hade han inte blivit visiterad. Varje moment är designat så att en hund inte ska behöva stå ut med något han inte klarar av.

I tillägg till det ska beskrivaren avbryta provet om hunden belastas för hårt. Dvs, om hunden bygger på sig obehag från moment till moment så kommer det till slut att brista – det blir ju bara svårare och svårare. En av beskrivarens uppgifter är att vara uppmärksam på om det här händer och avbryta innan hunden får allvarliga men av upplevelsen. Ja, provet är i vissa delar till för att skrämma hunden men syftet är inte att skapa mentala ärr!

Shit happens, dock. Det är skönt att lämna över ansvaret till beskrivare och testledare men de är också människor. Beskrivaren kan missa hur rädd hunden faktiskt är, testledaren kan dirigera fel, figgen kan göra en miss. Inget är 100% säkert, väg in det i ditt beslut. Och om du påbörjat ett MH och känner att beskrivaren borde bryta, varför bryts det inte!? Du får också bryta, bara säg till. (Det går också att göra ett MH men avstå skott.)

Lydnad

MH ska beskriva en hunds “naturliga” reaktioner. Dvs man ska inte träna några av momenten i förväg så att hunden får någon viss ruta i protokollet avcheckad. Hunden ska inte vara i lydnad under momenten, den ska bara reagera. En del får problem med tex jakten för att de tränat sin hund att inte springa efter något som rör sig bara för att den kommer lös. (Hur föraren håller i halsbandet är också standardiserat, testledaren dirigerar föraren att hålla på ett visst sätt. Däremot kan man få ett sk startsnöre, som ett litet koppel, om hunden blir för behärskad av att föraren håller direkt i halsbandet.)

Att vara för lydig och behärskad är inte ett problem Totoro har! Fråga matte om han fick jaga bytet eller springa efter mysko människa var inte precis främst i hans tankar. Hon släppte – jag sticker! Vi hade istället motsatt problem, det var inte så himla kul att komma på inkallningen. Inte när det fanns beskrivare (och publik) att lattja med också! Om hunden inte går att kalla in inom rimlig tid (ett par minuter) kommer beskrivaren att bryta provet därför istället. När jag såg var vårt prov var förlagt hade jag en liten oro i bakhuvudet att det kunde vara en risk för oss. Det var lösa hundar som lekte bara en liten bit bort!

Men för Totoro var visst själva MHt tillräckligt mycket party för att han skulle stanna med oss. Han mejade som sagt ner beskrivaren två gånger men vi hade tur. Inga allvarliga skador och faktiskt inte ens några sura miner! Jag reagerar sämre på en TotoroTackling™ än beskrivaren gjorde…

Totoroparty

Jag tror på fullt allvar att det här var den bästa dagen i Totoros liv. Han hade nog aldrig föreställt sig att man kan ha så jäkla kul! Han ville inte gå därifrån och var tydligt ovillig att gå in i bilen igen – kan vi inte åka karusellen en gång till, snääääälla matte!? Jag hade väntat mig att han absolut skulle ha kul, men kanske tycka det var lite jobbigt också. Nejdå, han är tydligen en pansarvagn i skallen liksom i kroppen. Själv var jag rätt trött och sliten efteråt, jag tyckte det var jobbigt i alla fall.

Men förutom att han fick en härlig utflykt till ett nöjesfält så fick jag också precis vad jag ville ha. Vi har bidragit till rasens statistik och till datainsamlingen som är central i MHt, plus att jag har fått en objektiv beskrivning av just min lille filur.

MH-resultatet presenteras på flera olika sätt, protokollet har jag klippt in här ovan. Men en annan sak man får är ett spindeldiagram, det här är Totoros spindel:

Resultaten är indelade efter egenskapsvärden, dessa står utanför ytterkant (tex “Nyfikenhet” nere till vänster). Moment/delmoment står som siffror i yttersta ringen (jämför med protokollet, momentsiffrorna står till vänster). Totoros resultat är det gröna fältet, den röda linjen är rasens medelvärde. Vi får en tydlig, visuell representation av att Totoro ligger högt i tex nyfikenhet och lek medan han ligger lågt i rädsla.

Vad gäller ärftlighet, här är hans pappas spindel:

Fina Bosse var lite äldre när han gjorde sitt MH (två år) så det går inte helt att jämföra rakt av, men visst syns det att Totoro brås på pappa?

Använd resurserna!

MH (och BPH) registreras helt öppet, resultaten är tillgängliga för alla. Detsamma gäller tex röntgenresultat och en hel del annat som kan vara bra att veta. För den som funderar på valp är det här en otroligt viktig resurs!

Annonser om valpar kan lova både det ena och det andra, och i kontakten med uppfödaren kan man få höra ännu mer. En del uppfödare luras avsiktligt. Andra förstår inte bättre. Och många är blinda för sina egna hundar (som det är så lätt att vara). Uppfödare är inte bättre eller sämre än folk är i största allmänhet, men som valpköpare är det lätt att hamna i ett ibland omedvetet underläge – de är ju experterna! Klart vi ska lyssna på vad experten säger…

Konsten att köpa torktumlare

Jag funderar på en torktumlare just nu. Den allra billigaste är jättedyr, flera tusen! Typ… en femtedels valp.

När jag letar torktumlare är det helt självklart att läsa recensioner och tester, leta runt på alternativ, kolla Råd&Rön, osv. Att som valpköpare gå in på avelsdata är tyvärr inte lika självklart. Varför inte? Där finns så mycket information, helt gratis och objektiv.

Här är en länk till Totoros sida på avelsdata. Genom den kan jag se vad han har för resultat registrerade (just nu bara MH, han ska såklart röntgas snart också), vad han har för titlar och tävlingsresultat, vad hans syskon har för status, och klicka mig vidare till föräldrar och hela släkten. När jag letade valp gjorde jag exakt det – fast inte på Totoros sida då såklart. Men det är bara att söka den hund man är intresserad av genom att skriva namnet på “Sök/välj hundar” och få fram all information som finns i databasen. Sedan leta mig vidare genom släkten för att se om syskon kanske dött tidigt, om bra röntgenresultat i själva verket var ovanligt eller rentav unikt i kullen, om rädslor är vanliga i släkten, osv.

En valp är mycket viktigare än en torktumlare! Vi bör ta reda på vad det är vi köper. Inte bara för vår skull, så vi får en “bra hund” (vad det nu är). Inte bara för valpens skull, så den hamnar i ett hem som vill ha just den med de egenskaper den har. Men för alla hundars skull! Om uppfödare som inte tar sina hundars hälsa och mentala välmående på allvar inte hittade valpköpare skulle de sluta föda upp valpar. Att vi ger dem pengar för allt som är gulligt är anledningen till att de föder upp. Vi måste sluta ge dem pengar…

Jag var en supergullig valp, precis som alla valpar! Men jag har alla förutsättningar att må bra också. Det är väl inte helt fel?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *