Publicerad Lämna en kommentar

Valpens utveckling till vuxen hund

Det finns en hel del forskning på valpars fysiska och mentala utveckling, som intressant nog lett till ganska olika modeller… Vad vi kan konstatera med stor säkerhet är, öh, hm. Det händer saker. Massor med saker.

Så. Nu vet vi det.

Nej, men lite mer seriöst. Vi vet att valpar växer och utvecklas oerhört mycket sitt första år i livet. De går från döva och blinda små varelser som knappt ens kan krypa till blixtsnabba jägare.

“Jag jagar, fångar, dödar, styckar, och gör den bästa ragu du har smakat av vilken hare som helst. Just saying.”

Socialiseringsperiod

Olika raser och typer har väldigt olika förutsättningar, och utvecklas åt olika håll. De är som mest lika varandra ju yngre de är, och ju mer de växer desto mer kommer skillnaderna fram. Vem din hund är och hur den utvecklas är till viss del redan avgjort när du valde valpkull. Men ju äldre valpen blir desto mer av dess utveckling avgörs av erfarenheter mer än gener. Hur gammal valpen var när den öppnade ögonen för första gången kan du inte påverka så mycket, men om och när den lär sig gå fot kan nog sägas vara mestadels upp till dig.

När vi hämtar valpen brukar den vara strax över 8 veckor. I den åldern är den (enligt vissa modeller) i sin socialt öppna fas. Det betyder att den är förberedd att ta in många nya upplevelser och om det inte är för svårt och skrämmande införliva det under regeln “jaha, det är så här världen är och fungerar”. Därför är det en bra tid att komma till sitt nya hem, träffa alla sina nya kompisar och familjemedlemmar, och lära sig hur det är att leva där.

Rädslofas

Samtidigt har valpen – redan några veckor innan vi hämtar den – gått in i sin första rädslofas, där den inser att saker kan vara farliga och det är bäst att snabbt lära sig vilka saker det är. Det betyder att den är känslig för att bli skrämd, och skrämmande upplevelser kan sätta spår för livet…

Det är alltså ett stort ansvar vi tar på oss när vi hämtar hem valpen i just den här åldern – men det är det ju värt.

“Hej. Jag är så söt att ditt hjärta smälter, din beskyddarinstinkt går igång på full turbo, och ditt förnuft tar time-out.”

När valpen varit hos oss någon eller några månader är den öppna socialiseringsfasen över, hur tidigt eller sent det händer beror både på vem valpen är (vad har den för genetiska förutsättningar) och vad den samlat på sig för erfarenheter (lever den i en trygg eller riskabel miljö) men man brukar säga att “fönstret sluts” någonstans mellan 12 och 16 veckor. Det betyder inte att valpen inte längre kan gilla nya erfarenheter! Det betyder bara att den inte längre är fullt lika benägen att anta att en björn är en kompis utan någon mer information.

Spökåldern

Många valpar visar därefter upp något man kan kalla en “spökperiod”, där saker som tidigare var trevliga eller neutrala plötsligt verkar livsfarliga. Den där grästuvan som växer bredvid postlådan? Det är en ondskefull utomjording! Exakt vad det är som händer vet vi inte säkert, och olika valpar uppvisar “spöken” i olika grad. Det handlar sannolikt om en kombination av vad den upplevt dittills, och en förändring i valpens fysiska sinnesförmågor. Det vill säga, syn, hörsel, doftsinne – intrycken valpen tar in förändras när den mognar och hjärnan utvecklas. Hur pass hotfull den förändringen upplevs avgörs av vem valpen är och vad den dittills upplevt.

Om du märker att det “spökar” för valpen, ta det lugnt. Det betyder inte att du har en rädd valp! Det är bara en fas, och du kan hjälpa valpen igenom den. Var ett stöd för valpen och erbjud den att ta dig med sig för att undersöka det som plötsligt blivit konstigt. Vill den inte? Då måste den absolut inte. Grästuvan är där imorgon också, kanske är den värd en närmare titt då istället.
Förr eller senare flyttar spökena, och världen blir normal igen. Den första spökperioden är sällan längre än 3-4 veckor, många gånger mycket kortare.

Ökande individualitet

Därefter kommer du att se valpens strategier för att ta sig an världen variera en hel del. Ibland vill den undersöka allt, ibland verkar den ointresserad och ibland kanske lite bekymrad. Det är helt normalt att det växlar. Vad du kan göra är i stort sett detsamma som vid spökigheter, var ett stöd – men inte en murbräcka – och hjälp valpen när den ber om det. Uppmuntra initiativ men pusha inte om initiativen uteblir, det är större chans att valpen vill prova en annan gång när den är på ett annat humör, om den inte blivit tvingad in i något den inte riktigt kände för där och då. 

“WTF? Mormor, vilka stora TÄNDER du har!”

Fysiskt kommer det också att variera. En del dagar har du en liten duracellkanin som aldrig verkar få slut på batterier, andra dagar är det lite mer stillsamt. Variationer är normala.

Valpen blir könsmogen

Ju äldre valpen blir desto mer skiljer det sig åt beroende på typ när saker händer. Men vi kan säga att någonstans runt 5-6 månader går de tidigare valparna in i könsmognaden. Som regel sker det senare ju större hunden ska bli. Könsmognaden stuvar om i hjärnan rejält! Här är det läge att hålla hårt i hoppet att de grunder man lagt med valpen kommer att finnas kvar när hormonstormen bedarrat – för så är det också. Saker som dyker upp under könsmognaden är det – oftast – inte någon mening att försöka “fixa”. Om hunden inte längre kommer på inkallning så ta på koppel eller långlina tills vidare så den inte kan ränna omkring lös i trafik och skog, och sannolikt kommer det att visa sig att några månader senare fungerar inkallningen igen.

Hundar blir lite, ursäkta mig, korkade i den här perioden. Tikarna ska löpa för första gången – vad är det som händer!? Och hanarna ska upptäcka vad löptikar är för första gången – vad är det som händer!? Det är viktiga grejer, och saker som att veta vad man heter eller sitta fint får inte riktigt plats i hjärnan samtidigt… Men hundar är ruskigt effektiva! Vi smäller i dörrar och lyssnar på hög musik i flera år, valparna bränner igenom sina tonår på några månader. Tack och lov.

Sådär! Då är de ju vuxna då!

Nja, inte riktigt… Efter den här könsmognadsperioden är de som regel ganska färdiga med att växa på höjden. Men det är väl ungefär allt som är (ganska) färdigt. De minsta raserna kommer att fortsätta mogna fysiskt och mentalt tills de närmar sig två år, medan de största tar betydligt längre tid på sig. Valpperioden är dock över – grattis, nu har du en oregerlig unghund!

“Maaatteee! Alla de coola hundarna ska gå på fest! Det är ORÄTTVIST att jag måste stanna hemma bara för att det är skola imorgon!”

Det går inte att lära gamla hundar att sitta sägs det, men det är såklart inte sant. Att hunden blir vuxen betyder inte att den slutar utvecklas och förändras! Hundar lär sig nya saker genom hela livet, och vi kan styra deras utveckling genom att ge dem erfarenheter som lär dem bra saker.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *