När jag 22 år gammal köpte min första egna hund, Jack Russel Terriern Popsy, fick jag veta att man absolut inte skulle börja träna med hunden innan den var fyra månader. Den var inte färdig för det innan dess, och valpen behövde få vara “bara valp”.

Idag tycker jag att det rådet är konstigt på flera sätt.

1. Vi jobbar med individer. Av väldigt vitt skilda raser dessutom. När valpen är yttepytteliten kan man veta nästan på dagen när saker i utvecklingen händer (ögon öppnas, valpen börjar tulta, den blir avvand etc). Ju äldre den blir ju bredare blir penseldragen. Min JRT-valp var tidig i utvecklingen och hade utmärkt koncentrationsförmåga (för att vara valp) redan vid åtta veckor. Min blandrasvalp, Mårran, var sen i utvecklingen och jag trodde på riktigt att det var något fel på henne eftersom hon inte fungerade som det stod i handboken. Spoiler alert: hon är helt normal, men inte en JRT. Tur att man lär sig!
2. Runt fyra månader (give or take beroende på individ) STÄNGS “socialiseringsfönstret” och valpen får svårare att bara acceptera saker som självklara. Att inte träna valpen innan dess gör att vi går miste om en alldeles utmärkt period att introducera nya grejer i valpens liv.
3. Valpar, och vuxna hundar med, lär sig hela tiden. Vad lönar sig – vad lönar sig inte. Det som lönar sig upprepas. Helt enkelt. Att “bara låta valpen vara” är ofta ett recept på att ge valpen möjlighet att lära sig en massa skit, som vi verkligen inte vill ha… Som att stjäla, gnaga på fel saker, skälla på grannen, jaga – kort sagt söka sina belöningar någon helt annanstans än hos oss!

Men jag vet var rådet kommer ifrån. På den tiden – detta är 20 år sedan – fick jag lära mig koppelryck, alfarullningar, och nyp i ljumsken på valpkursen. Om det är vad som menas med “träning” så är fyra månader alldeles för ungt. Lagom tid i hundens liv skulle vara…ALDRIG.

Det är ALDRIG berättigat, på någon hund (eller annan levande varelse) att använda rädsla och obehag för att lära den att göra som jag vill.

Det enda undantaget skulle vara om jag befinner mig i en situation där det står liv på spel, till exempel om en främmande hund (eller min egen hund) attackerar med uppsåt att skada – då går jag in med den kraft som behövs. Men då är det inte i syfte att lära någon hund något, då är det i syfte att rädda liv. Så jag står fast vid texten ovan.

Vad bör valpen träna då?

Det är självklart väldigt beroende på både livssituation och intresse från ägaren. Jag har tänkt lite olika med varje valp, men vissa saker är min “grund”:

• Belöningar/samarbete
• Lära sig att lära
• Träningsstruktur
• Station
• Följsamhet
• Inkallning
• Target
• Självkontroll
• Kroppskontroll (Proprioception)

Det här är ett av våra allra första träningspass:

Midori lär sig handtarget. Men hon lär sig också “jobba först belöning sedan”, att belöningar kommer från mig, att man kan äta dem från golvet och sedan söka ny kontakt, börja använda sin nos, flytta sin kropp.

Några dagar senare:

Vi har påbörjat ett stationsbeteende: lugn och ro på en filt. Kallas också “filt-träning” eller “parkeringsträning”. Hon lär sig söka upp filten, lägga sig på den, och lämna den till en handtarget. Filten är hennes pausplats.

Och vi utvecklar ännu mer:

Nu börjar vi lära in en tasstarget. Jag vill ha henne i högre aktivitetsnivå, och belönar med leksak. Träningsstrukturen börjar sitta: från station (filt) – ut i uppgift (target) – några repetitioner – slutbelöning med leksak – som transporterar hunden tillbaka till stationen. Parallellt tränar vi “stanna på station till frisignal ges” med leksaksstörning, håll fokus med Valle nära, växla mellan olika belöningar, och håll fokus på uppgift från start till mål.

Sista filmen för idag:

Jag hade definitivt kunnat underlätta för mig själv genom att lägga in hennes filt i buren – men det går ju bra ändå. Detta är hennes bilbur än idag, hon älskar den!
Byta-leken är dels ett sätt att hotta upp belöningen, dels ett sätt att börja lära in apportering.
Följsamheten bygger värde i att följa mig, och jag som gillar lydnad vill också att min vänstersida ska vara den coolaste platsen i hela världen.
www.asashundar.se finns inte längre. Nu är det www.hundheltenkelt.se för hela slanten!

Träning? Lek? Är där någon skillnad?

Som ni ser på filmerna så går belöningsdelen och träningsdelen in i vartannat. Det finns inga “krav”, inga “nej”. Midori jobbar med huvudet för att fundera ut vad som ger tillgång till det hon vill ha, jag sätter kriterierna så lågt att hon lyckas VÄLDIGT ofta. Nästan jämt. I hennes huvud är träning lek, och lek träning. Det finns ingen större skillnad.

Det är alltid farligt att lägga upp filmer på valpträning, därför att vi människor har en tendens att tro 1: att det är så här det “ska se ut” och 2: att det alltid ser ut så här. Ni ser utvalda minuter, sådant som jag vill minnas. Jag sparar inte på dåliga pass, det är inte bra för mitt självförtroende.
Midori är dessutom en ovanligt “färdig” valp. Hon klarar att fokusera under ganska lång tid, hon sorterar bort störning, hon har hyfsad kroppskontroll, hon är relativt miljöstark, och hon ÄLSKAR sina belöningar. Andra valpar är annorlunda. De kanske behöver mycket kortare pass, BARA jobba med värdet i belöningar, hänga i olika miljöer och äta mjukost, upptäcka världen på ett lite lugnare sätt.

Anpassa träningen efter valpen, träna när valpen vill (att valpen är störig brukar vara valpspråk för “vill ha något att göra”). Träna sådant som är viktigt för er – det är ni som ska leva ihop. Bygg relation och trygghet, fokusera på lek och andra belöningar, och välj sedan vilka beteenden du vill uppmuntra (leder till belöningar). Håll det plättlätt, det bygger självförtroende hos båda. Valpen ska känna sig som värsta bästa världsmästaren, som att träningslek ihop med matte/husse kan inte bli fel!

Och börja direkt att lära ut. Jag lovar att din valp börjar direkt med att lära in…

Vill du ha lite hjälp på vägen?

Vi har satt ihop det valpprogrammet vi själva hade velat gå: