Nej, varken Ulrika eller jag ska ha valp. Däremot tänkte vi grotta ner oss lite extra i just valpar den kommande veckan. Tänker du skaffa valp, eller känner någon som är på väg, så är det alltså idé att hålla lite extra koll!

Valpar är ljuvliga. Små gosiga pälsbollar som upptäcker saker för första gången, lär sig nya grejer varje dag, och luktar sådär valpgott. Som människor är vi förprogrammerade att reagera på små oskyldiga varelser med stora ögon och runda ansikten med värme och kärlek – vi är gjorda för att vilja ta hand om och skydda.

Alla som har haft valp vet att det ibland finns en helt annan sida av myntet. Valpar som inte sover, biter sönder saker, attackerar allt ifrån händer till skosnören, har NOLL självbevarelsedrift, och skriker i högan sky om de är mer än två meter bort. Själv sov jag på soffan med Midori hennes första år, vi var förvisade från sovrummet eftersom hon störde övriga familjen för mycket. Det påstås att kelpievalpar och Taz, den tecknade tasmanska djävulen, har väldigt mycket gemensamt…

Förbered dig innan valpen kommer

Det finns tack och lov en hel del saker man kan göra redan INNAN valpen kommer, som gör livet med valp enklare och trevligare för alla.
Först och främst välja rätt ras och rätt linjer för det man vill ha hunden till, och en seriös uppfödare. Men det utgår jag ifrån att ni redan tänkt igenom. Jag tänker mer på rent praktiska saker.

Ta ledigt

Enligt jordbruksverkets föreskrifter så får inte en valp under fyra månader lämnas ensam mer än korta stunder. De flesta valpar hittar sitt nya hem vid 8-9 veckors ålder. Du behöver alltså se till att inte lämna valpen ensam längre stunder under de kommande två månaderna! Och nej, det räcker inte med sällskap av en annan hund. Detta betyder i sin tur att du antingen tar med valpen till jobbet eller tar ut semester, om ni inte är flera i familjen som går i skift.
Det går inte heller någon “magisk gräns” när valpen fyller fyra månader som gör att den helt plötsligt kan lämnas ensam – du kommer att behöva successivt träna den att vara ensam längre och längre stunder. Du ska ha din hund i många år – det är mödan värt att ge den en trygg ensamhetsträning. Separationsångest är väldigt jobbigt för både hund och människa.

Valpsäkra hemmet

Många saker i ett hem är potentiellt farliga för en valp, som elektriska sladdar, små saker att sätta i halsen, eller trappor att ramla ner för. Andra saker riskerar att bli förstörda. Typ allt som går att tugga på…
Vissa valpar respekterar kompostgaller, andra behöver mer rejäla valpgrindar. Plocka bort sådant du inte vill ska bli tuggat på. Lägg fram tidningar som valpen (förhoppningsvis) väljer att kissa på om ni inte hinner ut.
Ge gärna valpen flera liggplatser i hemmet, så att den alltid kan vara trygg och bekväm nära resten av familjen. I mitt hem är alla möbler tillåtna, och du behöver bestämma från början hur du vill ha det i ditt hem. Är inte valpen tillåten i soffan – se till att den har ett bekvämt alternativ på golvet bredvid.

Hundar tycker ofta om att ha lite utsikt och hundar uppskattar av sova i en enda stor hög – det bygger gemenskap och samhörighet. Fundera alltså en extra gång innan du förbjuder soffan och sängen. Det finns dessutom forskning som visar att vi tvåbeningar också sover bättre och känner oss tryggare med hund i sängen…värt att tänka på!

Rutiner hjälper till

Gör upp rutiner som hela familjen är med på. Vem gör vad när? Att redan från början få lite rutin i tillvaron brukar göra valpen tryggare, hjälper till med rumsrenheten, och reglerar när på dygnet valpen är mest aktiv och när den är sömnig. Fasta tider för mat, kisserundor efter sömn, mat, och lek, och fasta tider för att gå och lägga sig och stiga upp, är en bra grund.

Utrustning: få med eller köpa nytt?

Mat så det räcker i ett par veckor, en filt med mammas lukt, och en leksak från valplådan är väl värt att ta med från uppfödaren. Ge gärna uppfödaren en t-shirt med din egen lukt på att ha några dagar i valplådan innan leverans, så luktar du “hemma” för valpen tills du ger upp och tvättar t-shirten. Maten är viktig – valpmagar är känsliga och byte av mat bör ske gradvis.
Utrustning som du behöver från början:

• matskål och vattenskål
• sovplats (möbler fungerar utmärkt)
• sele och koppel – välj en billig sele, valpen växer!
• långkoppel – så att valpen får lite svängrum även där den inte kan vara lös
• mat
• leksaker – inget fancy behövs, en strumpa med en knut på funkar bra
• något att gnaga på
• första hjälpen låda – både till valpen och till sönderbitna händer… Valptänder är VASSA!
• och inte minst hjälp på vägen:

Tålamod, humor, kärlek – och kunskap

Valpar jävlas aldrig. De kan vara rent ut sagt pissjobbiga, men de vill faktiskt inget ont. De gör det som de anser lönar sig mest. Helt enkelt.
Utrusta dig med ordentligt med tålamod och en god portion humor. Respektera att valpen är en egen individ, och älska den för vad den är – inte vad den gör. Och se till att skaffa kunskap! Läs böcker, se videoklipp, fråga uppfödaren – men använd ditt sunda förnuft för att sålla bland alla välmenande råd du får. Allt som finns på internet stämmer inte – var källkritisk. Välj vem du lyssnar på. Du MÅSTE ingenting.

Tack vare att det forskas på både hundar i stort och människans relation till just hundar, så vet vi idag mycket mer än vi visste när jag skaffade min första egna valp. För 30 år sedan, när jag gick min första valpkurs, trodde man på fullt allvar att hunden behövde kuvas till lydnad och att koppleryck, alfarullningar, och hårda ord var en nödvändighet. Idag vet vi att det inte bara är osant – det är både oetiskt och skadligt för vår relation med vår fyrbente kompis. Titta därför efter information som bygger på vad vi vet IDAG.

Hundträning ska kännas rätt i hjärnan, hjärtat, och magen. Helt enkelt.