Sedan 1 mars har jag och hundarna tålmodigt använt koppel under våra promenader. Djuren i skogen har ungar, inga hundar lösa i skogen. Koppel på. Nu närmar sig 20 augusti, och då får vi äntligen ta av kopplet igen! Eller? Får vi det? Vad gäller egentligen?

Så står det i Lagen om tillsyn över hundar och katter:

16 § Under tiden den 1 mars-20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som avviker från första stycket. Om det behövs till skydd för viltet får sådana föreskrifter innebära att en hund skall hållas kopplad.

Vad betyder det?

Från och med 20 augusti får mina hundar vara lösa i skogen – förutsatt att de hindras från att driva eller förfölja vilt. I praktiken: jag behöver ha hundar som inte jagar, eller kunna kalla in dem OM de får för sig att sätta efter något. Kelpiesar är inga jakthundar. Deras drift att jaga – fånga – döda – äta är kraftigt modifierad genom avel – vissa delar av sekvensen finns kvar i vallningen, men båda mina kelpar är helt ointresserade av att faktiskt fånga ett byte (åtminstone vad jag sett hittills, och de är 6 och 8 år gamla). Däremot gillar de att springa! Och ett rådjur eller en hare som sättar av framför dem skulle kunna vara som en öppen inbjudan…

De gillar också att vara lösa. Att strosa på, i mitt tempo, ca 10 – 20 meter framför mig. Kolla av då och då så att jag inte stannar eller svänger. Nosa på intressanta saker utan störande koppel. Och JAG gillar att ha dem lösa! Jag gillar att de får vara hundar och njuta av skogen (inom gränser). Jag gillar att bygga gemenskap som är helt frivillig, att de väljer att hänga med mig för att de VILL och inte för att ett koppel håller ihop oss.

Så därför lägger jag en hel del tid på att träna just det. Att värdet i att vara nära mig är stort, att de ska strunta i vilt, och en riktigt säker inkallning.

Bygga värde nära mig

Grunden i vår lösträning är att de ska välja att vara nära mig. Jag är bekväm med en zon på 20 meter. Kommer de utanför det vill jag ha ett “osynligt gummiband”, alltså att de automatiskt stannar eller kommer in till mig.

Det börjar jag bygga redan i koppel genom att skapa en “belöningszon” runt mig. I början belönas allt som är innanför zonen. Efterhand väljer jag ut kontakttagande, anpassning av hastighet, och uppsökande av zonen – alltså att de gör ett val att hålla sig nära mig. Mycket belöningar blir det! Den zonen är på ca 2-3 meter, längre än så kan jag inte kasta belöningar med någon större pricksäkerhet.

Automatisk inkallning

När belöningszonen är etablerad väljer jag rätt tillfällen att släppa mina hundar. Det är dumt att släppa två hundar som redan vindat på något som de vill springa till, släpper gör jag när jag märker att de “har ett öra vänt mot mig”. I början en i taget, på kända marker där jag redan kollat att inget vilt har gått.

För att kunna träna vårt osynliga gummiband har jag en signal på “spring” som betyder just spring iväg en bit. När avståndet är uppnått kallar jag. De lär sig snabbt ungefär hur långt ifrån mig min inkallning brukar komma, och är inte dummare än att de börjar förekomma mig. Då kan jag istället ge mitt belöningsord när de är på väg mot mig. Tadaa – automatisk inkallning!

Jag belönar hos mig, och växlar sedan mellan att fortsätta belöna att de håller sig innanför zonen, eller skicka iväg dem igen. Ibland väljer de att fortsätta träna efter att jag skickat iväg dem. Ibland väljer de att hålla sig inom inkallningsavståndet och nosa och strosa i sin egen hundvärld. Vilket som är OK.

Skvallra

Parallellt med belöningszon och automatisk inkallning tränar vi att skvallra. På vilt, joggare, kossor… Allt som fångar kelparnas intresse vill jag ska vara en signal för “kom och inkassera!”. Vi börjar i koppel med att hundarna observerar – jag kallar in – stor belöning. När de börjar förekomma min inkallning – skvallra – gör vi det utan koppel (en hund i taget) på kända marker. När de gör det felfritt var för sig, får båda gå lösa. Att lämna något som hunden tycker verkar intressant tränar jag alltså separat från resten till att börja med!

Och man kan göra det ännu enklare än så: självkontroll runt godis, leksaker, externbelöningar, träningskompisar… Altt sådant gör det enklare att ha självkontroll runt annat som dyker upp. Eller för att vända på det: om min hund inte har självkontroll runt godiset i min ficka, hur ska den klara att ha självkontroll runt viltet i skogen som för de flesta hundar är MYCKET svårare? Alltså: att träna självkontroll, i alla möjliga former, påverkar hur duktig hunden blir på att skvallra. Bra va?

Inkallningsträning

För mina hundar betyder inkallning “party hos mig, här och nu, inte missa!”. Det är något jag lägger mycket träning på från det att de är valpar, och det fortsätter genom hela deras liv. Planerade träningar där de lär sig att lämna något lockande, vända mot mig, komma i full fart, och stanna hos mig. Om jag tränar belöningszon, automatisk inkallning och skvallerträning ordentligt så kommer jag sällan i ett läge där jag behöver bryta ett beteende genom att kalla in – men det är skönt och viktigt att veta att det fungerar! Plus att det är rolig träning.

Gör det lätt att göra rätt

Det här är något av ett mantra för mig, för det är så viktigt! Hundar gör som de brukar göra. Se till att ge dem förutsättningar att göra rätt val, om och om och om igen!

Om jag märker att någon hund är extra stissig, eller får vittring på något coolt, eller att jag själv inte har huvudet med mig – då släpper jag inte. Om jag är i helt okänd miljö så går jag vägen fram först och släpper på vägen tillbaka, där jag vet hur det ser ut. Livet händer, men jag kan ju vara så noga som jag kan! Om jag är det så har jag mycket bättre förutsättningar den dag som något oförutsett händer (för den kommer), eftersom mina hundar har mååååååånga lyckade repetitioner bakom sig.