Denna veckan handlar det om självförtroende. Varför då? Därför att det här med att tro på sig själv och sin egen förmåga gör livet både enklare och roligare. Ökat självförtroende avspeglar sig i hela hundens liv – den blir tryggare i olika miljöer, säkrare på att hantera nya eller stressande situationer, och tar för sig mer. Bättre livskvalitet helt enkelt.

Vad är självförtroende?

Etiketter är sällan bra, att sätta etiketten “gott självförtroende” eller “dåligt självförtroende” på en hund gör ofta hunden en otjänst – då låser vi oss vid att “hunden är så här, och det går inte att ändra”. FEL! Det handlar inte om vad hunden “är”, utan vad den gör och hur den känner sig – och DET kan vi hjälpa hunden att ändra.
En etikett är också farlig eftersom vi alla får olika tankar och associationer, och tolkar etiketten på olika sätt. Väldigt öppet för missförstånd! Därför vill jag börja med att definiera vad jag menar när jag pratar om självförtroende.

Självförtroende =
tro på sin förmåga att lyckas med det man företar sig och hantera vad som än händer.

Givetvis kan det brytas ner i betydligt mindre beståndsdelar än så, men ovanstående är essensen av det jag pratar om. Tro på sin förmåga att lyckas med det man företar sig och hantera vad som än händer.

Bristande självförtroende – hur ser vi det?

Motsatsen till att tro på sin egen förmåga är att vara övertygad om att man kommer att misslyckas. Att tro att man saknar kontroll när “världen händer”.

Vi kan se det på hundens kroppsspråk – den gör sig liten, blir passiv, backar undan. Eller så gör den tvärt om – försöker skrämmas! Jag föredrar utåtagerande hundar, de tror fortfarande på sin förmåga att förändra sin omvärld även om deras känsloläge inte är så trevligt för något. De hundarna som ger upp, drar sig undan, kopplar bort världen – för dem blöder mitt hjärta extra mycket. Det måste vara fruktansvärt att leva i en värld där allting känns som ett potentiellt hot, och ens enda utväg är att inte märkas.

Tack och lov är det ganska ovanligt att jag träffar hundar som gett upp helt och hållet, men jag träffar en hel del som tror att de behöver försvara sig mot eller gömma sig för världen i vissa situationer. I hundmöten. När det kommer främmande. När underlaget rör sig, när skjutbanan är igång, när andra hundar blir upprörda.
Väldigt få hundar är helt trygga ALLTID i ALLA situationer! Det är helt normalt. Men det betyder inte att vi inte kan hjälpa dem att må ännu bättre!

Vi vet att försiktighet, osäkerhet, rädsla, kalla det vad du vill, är något som nedärvs väldigt lätt. En fallenhet för att “se världen i svart” kan alltså ligga i generna. Men det är också något som hunden lär sig av erfarenheter – om egna initiativ är något som aldrig uppmuntras, om hundens egna idéer straffas, om hunden ska “synas men inte märkas” – då är risken stor att hunden upplever världen som en osäker plats.

Hur kan vi hjälpa hundar med dåligt självförtroende?

Hur bygger man upp en hunds självförtroende då? På samma sätt som en människas: man gör träning där individen får lyckas. Där den lär sig att kontrollera både sin omgivning och sin kropp. Man ser till att hundens idéer är BRA idéer som leder till bra saker, att hundens initiativ lönar sig.

Vi har mycket att vinna på att faktiskt inte träna på själva problemen, utan istället höja hundens självförtroende i helt andra situationer. Att lite i taget ändra hur den ser på sin omvärld och sin egen förmåga att uppnå saker och reda ut situationer. Det är ganska häftigt att se hur nosarbete kan påverka hundmöten, hur ökad kroppskontroll kan påverka trygghet i nya miljöer, eller hur “ljud-trick” kan påverka skotträdsla!

Och alla de där reglerna för “bättre ledarskap”? Skippa dem (om du inte redan har gjort det)! Tro mig – er relation kommer bara att tjäna på att hunden får större kontroll och valfrihet i sitt liv. En osäker hund behöver inte en “stark flockledare”, den behöver trygghet och tilltro till sin egen förmåga.

Alla hundar mår bra av bättre självförtroende!

Möjligtvis med undantag av Totoro, som Ulrika hävdar antagligen kommer att döda henne om han blir mer självsäker. Alltså inte för att han är elak eller blir arg, utan för att han är stor, och klumpig, och gillar att leka häftigt och intensivt…

Men i övrigt är jag övertygad om att alla hundar mår bra av en självförtroende-boost! Extra viktigt upplever jag att det är för:

• Valpar/unghundar som börjar lära sig hur världen fungerar
• Omplaceringshundar som har hamnat i en helt ny värld
• Hundar med medfödd eller inlärd osäkerhet
• Hundar som behöver kunna vistas i miljöer som de upplever som krävande
• Hundar som förväntas prestera något – på träning/tävling eller i jobb

Vill du ge din hund bättre självförtroende? GODA NYHETER!

Det är inte helt ovanligt att man som hundägare får bedömningen “Din hund gör xxx för att hen är osäker. Du behöver jobba med hundens självförtroende.” Men man får inga konkreta råd… Det har man som hundägare inte så mycket nytta av, mer än att man kanske blir lite ledsen över att ens hund uppenbarligen har en brist. Och det är ju synd, när det inte alls behöver vara vidare svårt eller komplicerat, utan är roligt och givande!

Vi tröttnade på att ge ett halvdant svar på frågan “hur ger jag min hund bättre självförtroende?” och skapade en kurs. En självstudiekurs online med 16 olika övningar i fyra olika kategorier: nos, target, kroppskontroll, kontrollera sin omgivning. Och ett par bonusgrejer…

Vill du ha en hund med Totoros självförtroende? Eller det kanske räcker med Midoris?