Publicerad Lämna en kommentar

När, var och hur ska en valp sova?

Sömn är viktigt, för hundar som för människor. Men hur mycket är normalt? Var ska en valp sova? Hur får man den att sova bättre på natten?

Jag hade aldrig funderat så mycket över mina hundars sömn, mer än det som kändes självklart: hundar sover mer än människor, de har inte lika mycket djupsömn utan vaknar lätt redo till action, stör inte den hund som sover, och valpar somnar när som helst och hur som helst.

Hjälp att somna

Sedan kom Valle och lärde mig att vissa valpar behöver insomningshjälp. När de far som en tornado genom hela rummet och biter i allt de kommer över så kan det faktiskt vara liknande som en fyraåring som är övertrött. Genom att fånga in honom varsamt men bestämt i famnen – med långärmat och handskar – och ge honom något att “mysgnaga” på gick han från full turbo till sovande valp på ett par minuter. Efter några tillfällen med insomningshjälp började han själv söka sig till min famn när han blev trött. Jag kanske övertolkar, men jag tror att han insåg att i vissa känslolägen behövde han hjälp att lugna kropp och sinne. Eller så tyckte han bara att det var en mysig plats. Oavsett så gav det mig facit på att det var rätt sätt att hantera honom – hade han istället dragit sig bort från mig hade jag behövt byta taktik direkt.

valp sova
“Jag är inte trött. Alls. Faktiskt. Så det så.”

Mat och sov-klocka

Valle var också väldigt rutinmässig med sina sovtider (och sina mattider). På förmiddagen, mellan 9 och 12, sov han. Jag var dum nog att boka in en två timmars privatlektion (jag ville ha mycket tid att diskutera, två timmars ren valpträning är alldeles, ALLDELES för länge) 15 mil bort, klockan 9-11. Valle var vaken i bilen på vägen dit. Sedan kröp han under en stol och sov. Det var inte helt och hållet slöseri med tid och pengar – man hinner ha en del intressanta diskussioner på två timmar medans man tittar på en sovande valp – men nästan. Valle vaknade lagom tills vi skulle köra hem… Och jag hade lärt mig att om jag någonsin skulle vilja tävla på förmiddagen behövde jag ändra hans dygnsrytm.

Varningstecken på för lite sömn

Valle sov för att han behövde sova. Hans behov att sova var viktigare än mitt behov att träna. Prioriteringen var enkel att göra. Stör inte den valp som sover! En hund som får för lite sömn mår dåligt. Varningstecken att titta efter:

  • Reagerar onormalt starkt på ljud
  • Vankar av och an och har svårt att komma till ro
  • Känslig för beröring
  • Smärtkänsligheten ökar
  • Kan visa irritation/aggression
  • Svårigheter vid inlärning
  • Nedsatt immunförsvar

Men hur mycket ska valpen sova då?

Jag har frågat Allvetande Internet, och sammanställt mina fynd: 12-18 timmar per dygn för en vuxen hund, och 16-20 timmar för en valp – ofta mer. Alla källor är på ett ungefär överens.
Titta på siffrorna igen. Det är ganska stora spann! En valp kan alltså vara vaken åtta timmar om dygnet eller två – tre timmar om dygnet, och det är förmodligen helt normalt. Återigen gäller det att titta på individen. Hur mycket sömn som behövs är dels rasbundet – aktiva raser som är gjorda för att arbeta långa pass sover ofta något mindre – och dels skiljer det från individ till individ. Ganska naturligt. Om du inte märker av varningstecknena ovan så sover din valp antagligen precis som den ska.

Och om den inte sover när jag vill sova?

Det var ganska skönt med Valles förutsägbarhet i sovandet. Han sov dessutom tidigt hela natten, och är ganska morgontrött – liksom mina andra hundar.

Sedan flyttade Midori in.

Prinsessan har ett ganska lågt sömnbehov – hon var vaken så mycket att jag på riktigt började bli orolig. Varför sov inte valpen? Men å andra sidan så mådde hon utmärkt! Aktiv men inte stressad, lärde sig saker blixtsnabbt, godmodig, inga problem att somna när hon väl var trött (oftast ovanpå mig). Och visst sov hon en timme då och då på dagen, ibland två. Det var natten som var det stora problemet.

Först och främst hade hon svårt att komma till ro i sängen med resten av flocken. Det var så mycket roligare att busa! Leka med strumpor, hoppa på Valle (som blev sur), klättra på husse (som blev ännu surare). Så vi förvisades till soffan. “Temporärt, tills hon lugnar ner sig”. Javisst… Ett år blev vi kvar där nere. Det var helt enkelt enklast så. Och soffan var bekväm och valpen mysig, så vi hade det ganska bra hon och jag. Och hon sov bra, ofta hela natten!

När vi väl flyttade upp fick hon återigen problem både med att somna och att förbli sovande. Eller…HON hade inga problem, men resten av familjen hade problem med henne. HON var själalycklig klockan tre på natten, då hon hittade en jätterolig strumpa som jag säkert ville leka med, och försökte stoppa in den i min mun. HON såg det som ett äventyr att utforska “Mount Husse” klockan sex på söndag morgon (jag blev duktig på att agera mänsklig mur och hålla henne borta från husses morgonhumör). HON tyckte att leken “luften är fri” lämpar sig perfekt runt kvällströtta kelpie-kompisar – Valle höll inte med.

valp sova
Och emellanåt så sov hon precis när, var och hur som helst. Men inte när resten av oss ville sova…

Anledningar och lösningar

Efterhand började vissa anledningar bli uppenbara.
Först och främst visade det sig att hon är allergisk, och får klåda. Speciellt i öronen men också runt nosen och ögonen. Efterhand har vi eliminerat de miljöer och foder som triggar allergin, hon har växt ifrån en del, och vi har örondroppar för akuta situationer. På dagen är hon för upptagen med livet för att känna av det så mycket, men på natten har det helt enkelt kliat. Inte så lätt att sova då.

Sedan är hon värmekänslig. För varmt – kan inte sova. Det var antagligen en del av anledningen till att soffan i skinn och det svala vardagsrummet fungerade bättre än sovrummet. Vi började sova med öppet fönster i stort sett året runt för att hon skulle få rätt temperatur.

Och dessutom tog det lång tid innan hon fick rutin på toalettbesöken. Fram till att hon var fyra så blev hon helt enkelt ofta nödig mitt i natten. Sovrummet låg på ovanvåningen så trippen nerför och uppför trappan väckte upp henne betydligt mer än när jag snabbt öppnade altandörren bredvid soffan. Och är man ändå vaken så vill man ju leka och umgås! Jag blev väldigt noggrann med en sista promenad precis innan läggdags (bara släppa ut i trädgården fungerade inte), och det löste den delen.

Jag sprayade också sovrummet med adaptil, bytte lakanen ofta (kvalster), hade små tuggisar som hon kunde “mysgnaga” på, och jobbade med avslappningsmassage som hjälpte henne mycket.

Men MÅSTE valpen sova ihop med oss då?

Nej. Självklart hade jag kunnat bestämma mig för att hon skulle sova i ett annat rum (och ibland valde hon själv att göra just det). Men för mig var det aldrig ett alternativ. Att utestänga en medlem av familjen känns helt enkelt fel. Att ha henne i en egen korg bredvid sängen hade säkert varit görbart – med MYCKET träning, hon är en hund som vill vara nära – men det kändes helt enkelt inte värt besväret. Det vår relation vinner på att sova tillsammans, mysighetsfaktorn och hur det påverkar mitt eget välbefinnande, har alltid varit värt besväret.

Hur gick det?

Idag är Midori fem, och sover som regel hela natten utan besvär. Hon har lätt att koppla av, hon somnar bra, hon reglerar sin temperatur genom att välja plats i sängen (svalare vid fötterna, varmare under täcket vid min mage) eller genom att lägga sig på golvet. Hon lämnar husse och de andra hundarna ifred. Ibland får jag en diskret förfrågan om jag vill leka med en strumpa mitt i natten, och då minns jag hennes valptid och småler lite innan jag försiktigt tar strumpan och bjuder in henne att lägga sig på min arm istället.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *