fbpx

Julefrid och tacksamhet

Jag har ett förflutet både som butikschef och lärare (bland annat) och båda dessa jobben är minst sagt stressiga vid denna tiden på året. Hundtränare? Not so much. Hundkurser prioriteras bara av ett fåtal inbitna hundnördar i december.

December är månaden jag chillar mest hittills!”

Vi har turen att ha ett gäng av dessa hundnördar som våra kursare, så helt dött har det inte varit. Men det känns ovant att just denna veckan har lediga kvällar, under större delen av mitt liv har det varit tvärt om!

Ovant, inte oävet. Även om min lilla familj varken julpyntar eller julstressar så är det trevligt att ha kvällar tillsammans. Jag har fixat alla julklappar via nätet (pga valp kan inte lämnas ensam när jag shoppar) eller gynnat lokala butiker när Herrn sover i bilen efter träningen.

Tiden läggs istället på saker och ting i vardagen som liksom har blivit lite omständigare! Att göra sig iordning på morgonen tar längre tid när man kampar om alla klädesplagg. En vanlig promenad föregås av proceduren “ta på selen frivilligt” och går sedan i valptempo – ibland med valpen hängandes i byxbenet. Att dricka en kopp kaffe i soffan är förenat med att ständigt mota bort en nyfiken nos från kaffekopp, soffbord, de andra hundarna, och min mun.

“Men din tröja är så oemotståndligt luddig!”

Och när saker och ting tar längre tid finns det också tid att fundera. På livet. Och universum. Och, ni vet, allting!

Min starkaste känsla just nu, mitt i funderandet, är tacksamhet. Över alla människor och hundar som när en kurs är slut genast vill boka in sig på nya kurser, pratar väl om oss och rekommenderar oss. Över alla Hundflixare som ger feedback om hur mycket glädje och nytta de har av det vi skapar. Över att jag har någon att jobba ihop med som både står ut med mig och själv är utståelig att spendera en stor mängd tid ihop med (mer än så faktiskt, det är få människor som jag verkligen gillar att hänga med och Ulrika är en av dem). Över mina hundar, både de två jag känner utan och innan och den lilla som jag bara känt i fyra veckor och redan älskar lika innerligt. Och över min man som fortsätter vara mitt ankare i livet.

2021 har varit ett ganska coolt år hittills, med nytt “hem” i the Unicorn Zone, nya utbildningar inom hoopers och Bästa starten, och så klart en helt ny livskamrat i Rocket.

“Vi är tacksamma över allt smaskens som finns i världen!”

Det finns mycket att vara tacksam för. Jag går in i 2022 med min vanliga orubbliga framtidstro och intensiva övertygelse om att allt går att lösa som ibland driver människor i min närhet till vansinne.

Snart är det dags att blicka framåt. Men ett litet tag till tänker jag bara fortsätta vara tacksam över allt jag får ha i mitt liv. Julkänsla tror jag det kallas, även om det egentligen inte alls har med julen att göra.

Jag hoppas att ni får lite av samma vara, så GOD JUL allihopa!

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.