fbpx

Leksak – och choklaaaaad!

Vem minns inte den reklamen!? (Antagligen massor med människor…) Det är alltid vad jag hör i huvudet – fortfarande – när något slår mig ha många olika och roliga sidor samtidigt. Hoopers är mitt senaste kinderägg.

Från början tyckte jag det verkade lite småtråkigt. Som enklare, långsammare agility bara – vad är poängen med det? Det finns ju agility redan, varför skulle man vilja ta bort de roliga utmaningarna i den sporten? Men så var det ju inte… Hoopers har mycket gemensamt med agility, men det är också väldigt annorlunda. Framförallt är klurigheterna annorlunda! Eller… Uppgifterna att lösa är väldigt lika varandra (som vad Åsa skrev om bakombyten i förra blogginlägget), men lösningarna i sig börjar snabbt skilja sig åt!

Och så har vi ju det självklara: hoopers passar alla! Det går att köra hoopers med en liten valp och med en halvskröplig senior, såväl som med en hund i toppform i sina bästa år. På ett sätt som, faktiskt, inte går med agility. Samtidigt som många av färdigheterna kan användas även i agility sedan – min nästa valp lär börja med hoopers så gott som direkt (på valpanpassat vis givetvis!), för att sedan kunna hoppa över till agility med väskan redan packad när han är mer färdig i kroppen flera år senare.

Superseriös Kokosboll kallas den här kombon!

Vägen in i allmänlydnad

Det som lockade mig med agility en gång i tiden (jag räknar med att alla kan gissa att man inte är agilitynörd om man väljer cane corso?) var främst vissa saker i handlingen som jag tycker ger utmärkta färdigheter att använda i vardagen för samarbete och trevliga lösningar på småskav. Sedan visade det sig att just Totoro var vansinnigt förtjust i agility i sig vilket lett till att jag börjat träna det mycket mer – till mitt lilla förtret, för är det något jag inte förstår är det hur agilityfolk orkar släpa hinder hit och dit i timmar! 😂

Nu har jag upptäckt samma fördelar i hoopers, som dessutom går att börja med tidigt, och hindren väger ingenting! Mycket uppskattat. Handlingssystemet i hoopers är dessutom fokuserat på saker som inte får samma utrymme i agilityn – grunderna från agilityn går givetvis att utveckla vidare i en vardagsanvändning, men i hoopers får vi hela paketet.

Att det sedan går att träna i trädgården med mindre än fem minuters pyssel med att bära fram en hel bana, går att träna i fart i svalt och torrt väder och i fokus och lågtempo i värme eller regnhalka, det skadar liksom inte heller. Det ger mig också ett nytt utlopp för nördigheten i de tekniska delarna – något som säkerligen finns i agilityn också, men med en cane corso kommer man liksom aldrig dit. (Eller i vart fall är jag lite för rädd om hans kropp långsiktigt för att vilja satsa mer i agilityn än såhär.)

Jag tränar hellre roliga saker som sport och aktivering, för att sedan råka få en massa rolig nytta av det till vardags också, än att avsiktligt träna något nyttigt. För den som känner sig träffad av den beskrivningen, kolla in hoopers – det är överraskande kul! Och även om inte hindren är gjorda av choklad finns det inget som hindrar att du äter choklad också. Ett hoopersägg? 😁

Du kanske också gillar…

Vad är syftet med träningspasset?

Vad är syftet med träningspasset?

Det är många saker som behöver byggas för att få en både hållbar och högpresterande tävlingshund. Att klämma in ALLT i...

We are the Champions!

Igår tävlade vi, idag firar vi! Lite avslagna, lite dagen efter, men väldigt nöjda. Rocket är freestylechampion! "Ja...

Ensam är inte stark.

För andra gången i mitt hundliv siktar jag högt tävlingsmässigt. Förra gången var 12 år sedan, då jag valde Valle för...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.