Det är en självklarhet för oss att våra hundar både får välja om de vill vara med och träna med oss och till viss del vilken aktivitet vi hittar på. Det är roligare så, för alla! För grejen är inte att få hunden att göra det vi vill, grejen är att få hunden att SJÄLV VÄLJA att göra det vi vill.

Förstärk det du vill ha, se till att det du inte vill ha inte blir förstärkt

Basic hundträning. Ett beteenden vi gillar ser vi till blir förstärkt – vi ser till att det leder till av hunden önskad konsekvens. Då ökar det, händer oftare, blir hundens val när den vill ha något eftersom den har lärt sig av erfarenhet att det fungerar.

Beteenden vi inte gillar ser vi till , så gott vi kan, att de inte blir förstärkta. Om de inte ger önskat resultat minskar de, hunden väljer att göra något som den tror fungerar bättre istället. (Givetvis har vi en massa annat som spelar in, men just nu fokuserar vi bara på hur konsekvensen av ett beteende påverkar framtida sannolikhet av beteendet.)

Det här är en av de lite knepiga grejerna med belöningsbaserad träning – vi tränar för nästa pass. Vi bygger erfarenheter hos hunden som styr vilket beteende den väljer i framtiden. Det betyder att jag som förare behöver lägga fokus på rätt ställe. Vill jag få hunden att göra uppgiften, eller vill jag lära hunden att göra uppgiften?

Problemet med lockande

Det är väldigt lätt att råka hamna i den första tanken. Vi har som mål att få hunden att göra uppgiften. Ta fotgående som exempel. Som förare har vi ofta en tydlig målbild av position, fokus, kontakt – och dessutom att hunden ska låta bli en massa lockande saker som att nosa, strosa, titta på grejer. Om vårt mål är att få hunden att utföra beteendet så blir det lätt lockande för hela slanten. En godisbit framför nosen på en matglad hund = inget annat existerar i världen och hunden gör det du ber om, villigt och gärna!

Men. Vad har hunden egentligen lärt sig? Har den gjort ett aktivt val att hitta sin position, hålla kontakten? Har den aktivt valt bort störningarna?

Ibland, ja. Oftast, nej. Facit får du när du ber hunden göra samma sak utan godisbiten – har den lärt sig följa en godisbit så faller beteendet samman när godisen försvinner.

Varför? Två huvudanledningar.

1. Vi har byggt in godishanden som en del av signalen för beteendet: när jag håller min hand så här så lönar detta beteendet sig. När en godis finns synlig lönar det sig. När vi ändrar på vårt kroppsspråk och tar bort den synliga godisen så känner inte hunden igen signalen längre.
2. Vi har tagit bort en stor del av hundens val. Det är väldigt stor skillnad ur hundens perspektiv på att “när jag väljer att titta på min människa stoppar hon handen i fickan, win” och “95% av min hjärna tänker på godisen jag har framför nosen och när jag försöker smaka på den hamnar jag automatiskt med huvudet höjt”. Båda varianterna får hunden att utföra beteendet, men bara den första tanken lär hunden det vi hade tänkt oss.

• 

• 

• 

Men, vad ska jag göra istället då?

Sorry, men nu blir det lite tråkigt. Hamnar man i detta läget så behöver man till viss del faktiskt börja om från början. Hunden behöver lära sig att den genom sitt beteende kan få magiska belöningar att hända, att det är den som påverkar att belöningar helt plötsligt existerar i världen (eller iallafall tar sig från din ficka till hundens mun).

Det betyder att väldigt mycket av det som hunden “kan” med en godis framför nosen kommer att försvinna. Varför? Därför att hunden kan det inte under de nya premisserna, och kanske har den aldrig kunnat det vi trodde – vi har bara varit duktiga på att placera en godis på rätt ställe och hunden har varit duktig på att följa godisen.

Det kommer att gå snabbare än om ni inte hade någon tidigare träning alls – hunden har ju trots allt rört sin kropp på önskvärt sätt och byggt upp en vana av att göra vissa beteenden. Men den – och du – behöver lära er det nya systemet.

Var behöver ni starta? Det beror på, så klart. Vilken del är det som går sönder? Med fotgåendet som fortsatt exempel: kan hunden hitta sin position i stillastående? Hålla positionen i start, rak marsch, svängar, tempoändringar? Kan hunden hitta och hålla kvar kontakten på det sättet du vill? Kan den välja bort störningar? Börja med de enklaste övningarna och jobba igenom dem med ditt nya system, som går ut på att det är hunden som väljer att göra övningen för att få dig att ta fram belöningarna, inte du som visar belöningarna för att få hunden att göra övningen.

Ge hunden ett val. Gör det lätt att göra rätt, så lätt att hunden bygger en vana av att göra rätt, men låt hunden välja.

Bestäm dig!

Det är svårt att lägga av med en vana, både för hunden och för människan. Att få hunden att göra det vi vill är dessutom enormt förstärkande för oss! Därför trillar vi dit, om och om igen. Jag med! Trots att jag vet att det gör mig till en sämre tränare och ger långsiktigt sämre resultat.

Men det är mycket enklare att byta ut en vana. Ha alltså fokus på vad du vill göra istället! Var ska du ha din hand? Var ska du ha belöningen? Hur ska du röra kroppen?

Håll koll på kriterier, belöningskvalitet, timing och belöningsfrekvens – de fyra blir betydligt viktigare när hundens hjärna inte längre är upptagen med att processa köttbullen som hålls framför nosen.

Och bestäm dig för i vilka situationer du vill göra vad. Jag kan absolut “köra” min hund med en köttbulle framför nosen, men då är det med syftet att den inte ska tänka på något annat än köttbullen! Om jag vill flytta min hund från punkt A till punkt B så omärkligt som möjligt, ta oss förbi svåra störningar på snabbast sätt, eller ta oss ur en situation – då är en väl intränad och fungerande godistransport guld. Därför tränar jag godistransporter. Men då är inte målet att hunden någonsin ska utföra just det beteendet utan en godisbit framför nosen, utan tvärt om att den verkligen inte ska tänka på något annat än just godisbiten.

I all träning där jag vill att det ska fungera utan godis synligt så behöver jag antingen ha en rackarns bra och genomtänkt plan för hur jag steg för steg tar bort hjälpen, eller helt enkelt träna in med ett annat system från början. Jag föredrar det senare. Jag vet med mig att jag också blir påverkad av hur inlärningen ser ut: har jag lärt in genom att locka så är risken så mycket större att jag försöker laga genom att locka – och då är jag där igen och tar bort hundens fulla möjlighet att välja genom att hålla hundens hjärna upptagen med belöningen.

Din hund, din träning, ditt val

Avslutningsvis: det är inte elakt eller per automatik fel att locka sin hund i träningen, absolut inte!

Det som blir tokigt är när vi tror att hunden kan saker som den inte kan och därför blir irriterade, lägger upp träningen för svårt, eller förväntar oss att hunden ska prestera i ett system som den aldrig har fått lära sig. Att förväntas spela handboll när allt man lärt sig är fotboll är inte kul för någon.

Tänk efter i träningen. Vad lär du hunden – egentligen? Är du nöjd med svaret? Om ja – keep calp and carry on! Om nej – ändra på något.

Ps. Vill du lära dig lite mer om hur du kan träna in grunderna utan att locka? I medlemskapet hittar du bland annat en Klickerkurs, grundkursen Träningens ABC, och Klara färdiga fot som ger dig en massa alternativ!