För ett par dagar sedan fick jag reda på att en länk till den här artikeln inte fungerade i en av mina onlinekurser. Fixat, och jag fick läst igenom artikeln igen. Det blev en promenad längst minnenas allé! För mig är detta Mårrans övning. Den hjälpte henne att börja fungera i samhället, hjälpte henne att träna och tävla, hjälpte henne att hitta trygghet helt enkelt.

Därför får artikeln lite nytt liv här! Jag använder framför allt övningen “Titta där” ofta, den är helt suverän både om hunden blir osäker på något eller överexalterad över något. För Mårrans del handlade det om osäkerhet och rädsla, därför fokuserar artikeln på det, men övningen fungerar väldigt bra också vid frustration!

“Kontakt!

Kontakten är en viktig del när vi tränar våra hundar. Om vi inte har hundens uppmärksamhet är det svårt att försöka lära den något nytt. Vissa hundar söker naturligt ögonkontakt med sin tränare, och kan enkelt förstärkas att strunta i allt annat, men andra hundar behöver vi fundera lite mer över bästa sättet att träna just ögonkontakt. Denna artikeln ger några exempel på hur man kan jobba om man känner att hundens uppmärksamhet brister i olika situationer.

Fokussignal

Även om man har en hund som ofta söker ögonkontakt, är det inte dumt att faktiskt ha en signal som betyder “titta på mig tills jag ger en upplösande signal”. Jag har valt “fokus – okej”, andra använder hundens namn, det viktiga är att det är något som dels kommer naturligt till dig, och dels skiljer sig markant från hundens andra signaler.

Man kan välja att lägga till en tydlig handsignal (ofta en rörelse med handen från hundens nos upp till dina ögon) om man vill göra signalen tydligare för hunden och inte tänker använda den vid tävlingslydnad (poängavdrag för dubbelkommando). Nasckdelen är att hunden måste se din hand för att förstå vad du vill, och ofta är hunden vänd bort i de lägena som vi vill ha fokus. Det finns alltså en fördel i att lära in både handsignal och ordsignal att fungera var för sig, eftersom man då har större valmöjlighet och genom att kombinera båda kan nå fram till hunden tydligare i en svår situation.

Nyttan i en sådan signal är enorm: den kan användas vid hundmöten, plötsligt uppdykande människor, i folksamlingar, på lydnadsplanen…

1. Börja med att träna på ett störningsfritt ställe. Köket eller badrummet brukar fungera bra. Vänta passiv på att hunden tar ögonkontakt, klicka och belöna. Utöka med att låta hunden hålla kontakten längre, i rörelse, medan du vänder dig från den, osv.
2. Byt ut klicket mot ditt valda “slut”-ord. Om du vill kan du behålla klicket, men då får du problem om du vill kunna använda denna övningen utan klicker.
3. Lägg till ditt fokusord precis när hunden tar kontakt. Låt hunden hålla kontakten ett par sekunder, säg slutordet, och belöna. Upprepa många gånger. Både ditt fokusord och ditt slutord blir på detta sättet betingade förstärkare och något som hunden gillar att höra.
4. “Testa” genom att säga fokusordet när hunden inte tittar på dig. Jag väljer att inte ha full stimuluskontroll på ögonkontakten, det är välkommet att mina hundar söker kontakt även när jag inte har gett signal.
5. Byt miljö och generalisera till så många enkla miljöer (störningsfria) som möjligt. Glöm inte att byta kläder, tid på dygnet, sele på hunden – allt ska variera utom orden (och eventuell handsignal) som är konstanta.
6. Börja be om längre och längre fokus-stunder. Vill du använda detta enbart i vardagssituationer så prata gärna med hunden under tiden den håller kontakten (det verkar förenkla för hunden). Vill du tävla så är du tyst (återigen risk för dubbelkommando annars). Om din hund tittar bort innan du sagt slutordet kan du ge en felsignal om hunden är bekväm med det, eller bara bryta och göra om från början. Undvik att säga fokusordet igen utan att göra en omstart, vi vill att det ska fungera första gången.
7. Utveckla genom att börja träna i miljöer med lätta störningar. Först korta fokus, sedan längre. Samma sak med medelsvåra och svåra situationer. Bättre att göra fler korta fokus (flera belöningar) med en hund som tycker att situationen är jobbig, än en lång som kanske misslyckas.

Tips: Om din hund inte tittar på dig direkt när du gett signalen kan du plocka fram klickern och börja förstärka själva valet att titta på dig. Du ger signal och klickar direkt när hunden börjar vända sitt huvud mot ditt. Du tränar nu inte själva fokus utan endast vändningen av huvudet, och använder därför klicket som markör. När hunden börjar förstå vad det går ut på börjar du lägga ihop vändningen med resten av fokus, utan att klicka, och avslutar istället med slutsignalen.

Om du längst inne vet att du och din hund är i ett läge där helvetet kommer att frysa innan hunden tittar på dig, så testa inte. Acceptera att störningen är för svår för den träningsnivån som ni befinner er på och lös situationen på ett annat sätt.

Hundflix

Ett abonnemang för hundkurser. Hundflix!

Bli medlem hos oss och få tillgång till alla våra onlinekurser och föreläsningar! Titta när du vill och så mycket du vill för en fast månads, halvårs, eller helårskostnad. 

Just nu ligger över 50 kurser och föreläsningar och väntar på dig – och fler kommer varje månad!

D…

Från: 249 kr / månad med en provperiod på 1 dag

Handla nu

Titta-leken

Många hundar, speciellt hundar som reagerar starkt på förändringar i sin omgivning såsom plötsligt uppdykande saker eller springande hundar, mår bättre om de får lov att titta. Att inte ha full koll på vad som händer är helt enkelt i sig väldigt stressande. Man kan ha stor nytta av att göra om denna enkla handling – att titta på något otäckt – till ett trix. Att helt enkelt börja klicka hunden för att titta!

För hunden innebär detta flera saker.

• Den får tillåtelse att ha full koll på allt som händer, och blir redan här mindre stressad.
• Att titta på något otäckt följs av klick och godis. Hunden kommer snart att associera “titta på otäckt” till “klick och godis”, och på så sätt blir det otäcka mindre otäckt – det leder ju till belöning!
• Eftersom vi klickar “att titta” så klickar vi samtidigt “att inte göra utfall (eller skälla, eller dra i kopplet)”. Vi lär hunden ett alternativ – vara stilla och titta – till det som vi inte gillar.
• De allra flesta hundar bygger snabbt en kedja som ser ut: titta – bli klickad – titta på tränaren – äta godis – osv. Som i de flesta kedjor kommer hunden snart att vilja ta en genväg, skulle det fungera att titta direkt på matte? Och där är vi framme vid målet för de flesta av oss: att få en hund som automatiskt tar ögonkontakt när den ser något otäckt för att den själv väljer att göra så.
• Vi har gett händelsen “något otäckt händer” en ny inramning. När något som hunden känner att den vill reagera på dyker upp är det inte längre flykt- eller anfallsreflexen som tar över, utan eftersom vi har byggt upp en fast vana med titta-leken så blir hundens reaktion snarare “Otäckt föremål? Vi måste leka titta-leken. Jag älskar den leken!”.

Om vi jobbar med “Titta-leken” på våra hundar när vi möter något som hunden reagerar på, t ex en främmande hund, så kommer hunden snart att ta genvägen direkt till ögonkontakten så fort den ser en hund. Åsynen av den främmande hunden har blivit en signal för att söka kontakt med matte! Jag kallar detta autofokus, ett beteende som börjar bli så befäst att det går nästan på automatik och har blivit en vana hos hunden.

De flesta av oss är bekanta med skvallerträning (Eva Bodfälts metod att lära hunden att skvallra på olika saker). Detta är ungefär samma sak förutom att vi har lagt upp träningen lite annorlunda med titta, fokus, och autofokus som sista steg, och vi har lagt in en signal på vägen som man kan gå tillbaka till vid behov. Metoden är inte min, utan en blandning av skvallerträning och metoder beskrivna i “Control Unleashed” av Leslie McDevitt och “Feisty Fido” av Patricia McConnelly, som jag har modifierat så den passar mitt träningssätt och de hundar jag jobbar med. Jag hoppas du hittar din egen perfekta mix av Titta, Fokus, Autofokus och Skvallra!”

Till minne av Mårran.