Publicerad Lämna en kommentar

Stark eller stark?

Jag är inte så bra på att bry mig om min egen fysiska status, men när det kommer till hundar är jag smått besatt. Totoro ser inte så biffig ut, men han är betydligt mer vältränad än vad som syns utanpå!

Jag är VISST biffig! Jag var starkast i världen redan när jag var liten, så det så!

Anledningen till det är att jag inte fokuserat på de stora musklerna som syns. Det är inte de som gör det viktiga jobbet – tvärtom, de kan vara ett problem! Styrka som inte används kontrollerat och vägs upp av balans riskerar att göra skada istället för nytta.

Smått och lednära

Totoro har varit och röntgat lederna strax innan jul. Inte alla som läser detta har en ras där ledstatus kontrolleras, så jag kan säga att det är nervöst när det ska göras. Jag har inte haft någon egentlig anledning att vara orolig, men man vet ju aldrig! Och dåliga leder, framförallt armbågarna i en så tung ras, kan sätta stora begränsningar på livet framöver och även ofta leda till en förtidig död.

Totoro har såklart HD A och ED 0. Jag var inte ett dugg orolig innan resultatet kom. Så det så.

Alla som tror på henne räcker upp en tass…

Så varför pratar jag om ledröntgen helt plötsligt? Försöker jag påstå att det är tack vare min träning som Totoro har fina leder? Nej, absolut inte! Han är född med fina leder, det har jag uppfödaren att tacka för. Träning kan hjälpa dåliga leder och förlänga hållbarheten på bra, men det lagar inget. Nej, anledningen att jag pratar om röntgen är för att lillspinken Totoro var nästan omöjlig att röntga. Hans lednära muskler är så starka att trots djup sedering var han väldigt svår att dra i rätt läge för röntgenbilderna. Den stackars röntgenteknikern (röntgensköterska? vad säger man?) var helt genomsvettig innan pärsen var över, och jag med.

Jobbigt för oss där och då, men ett utmärkt betyg på Totoros viktiga muskler. De små och lednära musklerna som håller ihop honom och ger honom god kroppskontroll.

Vettvilling

Hundar har inget vett. Sorry, men det är sant. De tänker inte på att värma upp innan ansträngning eller sluta för att de är trötta. De värderar inte en inbromsning eller sväng efter vad som är rimligt för dem att klara av. De springer för att de vill, och jag antar att de bara litar på att kroppen sköter sitt jobb. Det är vårt ansvar att den har förutsättningar att göra just det (och att se till att de värms upp och ner, och vilar när de är för trötta).

Fysträning har sakta men säkert blivit något hundägare är alltmer medvetna om, men tyvärr är det inte alltid fokus på rätt saker. En biffig, “stark” hund med explosiva rörelser och snabb utveckling kan lätt ses som något bra, när det kanske inte alltid är fallet. Stora, tydliga muskler är absolut viktiga för en stark hund – men de måste komma efter de små och lednära i prioriteringen.

Muskler (av den typ vi pratar om här) går förbi leder, sammandragningen av muskler är vad som skapar rörelse i lederna. Stora, starka muskler kan skapa extrem belastning i lederna, detta behöver vägas upp av stabiliserande muskler runt leden och kroppskontroll. Om vi bara bygger stora muskler riskerar vi att de bokstavligen sliter hunden samman… Styrkan riktas inåt och kroppen håller inte ihop.

Jag är inte ett dugg trött, jag kan springa och hoppa hela dagen!

Totoro har ingen vidare kondis får erkännas (jag måste skaffa en cykel), men i övrigt är han i riktigt god form. Han ser dock ganska omogen ut i kroppen jämfört med många andra hundar i hans ålder, vilket har att göra med var jag valt att lägga fokus i fysträningen. Styrkan och explosiviteten har han fått fixa själv, i lek och trams. Jag har lagt vikten vid balans, kroppskontroll och stabiliserande muskler.

Att träna smått

För att bygga de stabiliserande musklerna behöver vi tänka smått, långsamt och kontrollerat. Ju långsammare rörelser desto bättre. Vi behöver även isolera delar av kroppen att jobba med, annars tar hunden som regel den enklaste lösningen och tar i med muskler som redan är starka. Vi vill träna hela kroppen!

Ostabilt underlag, lååååååååååååångsamma rörelser, och små hinder är nycklarna här. Bara att stå stilla på ett ostabilt underlag gör att de små, lednära musklerna måste jobba för att hålla kroppen i ett stabilt läge. Långsamma rörelser gör att musklerna som stabiliserar lederna måste ta i för att hålla rörelsen rak – med fart så sker det av sig självt iom kraftens riktning så de musklerna får ingen träning. (Eller riskerar att överbelastas och gå sönder om kraftens riktning är fel…) Och små hinder tränar kroppskontrollen och -medvetenheten, så hunden utvecklar sin förmåga att verkligen styra sina rörelser och hålla sig i balans.

Totoro 7 månader tränar bakdelskontroll. Lägg märke till att han har en tydligt dominant sida, han försöker kliva över hinder till höger med vänster ben först…

Skador kan alltid hända. Och hur mycket och bra vi än tränar så kommer våra hundar inte att leva för evigt. Men med bra och genomtänkt träning blir deras liv bättre, längre och tryggare. Det är verkligen värt mycket!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *